50tums radio

Tv:n har gått sönder. Den har slutat producera bild. Den ger bara ifrån sig ljud. Så nu blir det blott att lyssna till 7th heaven på förmiddagarna.


Men vilken radio, en riktig badassmotherfucka' radio.
Nån annan som räknar sin radio i tum?? Va? Jasså inte. Hehe, värsting alltså!

Sjukskriva sig och vabba samtidigt.

Helgen spenderade jag och Snöret hos mamma. Tur att det var så många mostrar och morbröder å mormor å moffe som ville pyssla om Snöret för jag var tvungen att sjukskriva mig, både som mamma och människa. Feber och en näsa full med snor. Så mycket snor att jag kunnat utfodra hela familjen. Men det var ingen som ville ha mitt snor.

När vi kom hem var det Snörets tur att bli sjuk. Inget snor som tur var men en förskräckligt massa feber.
Roligare har jag haft får jag säga. Att inte ha nån ork eller energi till ett friskt barn och inte ha nån ork eller energi till ett sjukt barn är två olika saker har jag fått erfara.
Jag är nu så trött att mitt namn har förvandlats till ett superlativ. Trött, Tröttare, Ida

Snöret är på bättringsvägen och jag får förhoppningsvis komma upp ur dvalan. Det ska bli skönt!

Att mata sitt barn..

Jag övervakade idag en diskussion på facebook som handlade om att en del tycker det är äckligt att amma öppet.
Jag ville egentligen kasta in mig bland tuttarna och skriva jag med men jag lät bli. Flera gånger formulerade jag mig för att sedan radera. Så jag kan väl uttryck mig här i mitt eget forum istället.

Det var en som tyckte att vi mammor skulle knö in oss på caféets toa och mata våra små. Men hur många vill sitta på dass å käka??

Jag anser att mitt ansvar som mamma att se till att mata mitt barn när hon är hungrig väger tyngre än att ta hänsyn till de som tycker det är äckligt.
Dum diskussion.

Är jag på stan, till exempel, så flashar jag inte direkt mig själv om Snöret måste äta. Jag tvekar inte att mata henne men jag trycker heller inte upp tuttarna i fejjan på nån. Jag skyler mig men det är för min och Snörets egen skull. Inte för nån annans skull.

Vad gör lite tutte egentligen?
Släpp tuttarna fria!

Vart lär man sig barnsånger?

Jag måste antagligen utöka min repotoar av barnsånger innan Snöret förstår vad jag sjunger för henne.

Sånger jag sjunger för Snöret som jag inte borde:

•en kungens man, jag tror det är Mikael Wiehe som har gjort den. Den handlar om Maria som är på väg att bli våldtagen av en riddare men som hon istället sticker kniven i och blir stenad för det. -olämplig

•rara söta Anna, Ronny och Ragge
En textrad: Snälla, rara, söta Anna. Säg kan du inte Stanna? Vi behöver dig, vill pöka dig, säg inte Nej. -olämplig

•In kommer far, full som han var.
För er som vill ha hela texten får fråga. Så grov i mun får man inte va på bloggen. Bara till sin dotter?!? -- Mycket olämplig

Skärpning, Ida
Men vi ska iväg till småbarnssång på tisdag. Den går genom kyrkan så jag tror inte att de sjunger just dessa sånger.
Hoppas att vi lär oss några nya.

Nåt äckligt!

Jag är svullen i halsen och har lite ont. Nu vet sånna snuskiga varklumpar (eller vad det nu är) som kan komma upp utan anledning bara sådär när man har ont i halsen. De luktar apa och är bara helt vidriga.
Idag när jag satt och snaskade lunch råkade en sådan komma upp ur halsen och ja, jag tuggade på den.
För er som undrar så smakade den precis som den luktar.
Jag.spyr.bara.jag.tänker.på.det!

Lapparna har ersatts..

..mot bollar

Jag skrev för ett tag sedan att Snöret snöat in sig på lappar. Det var lappar både hit och dit. Men nu är det alltså bollar som gäller.
Hon puttar bollen och kryper efter, puttar och kryper.
Det handlar kanske mer om att inte riktigt kunna greppa bollen istället för att putta, vad vet jag.

Här skådas i vilket fall nästa Zlatan. Det är jag relativt säker på.
Hur ser lönerna ut inom damfotbollen? Behöver jag pensionsspara eller ska jag satsa de pengarna i hennes fotbollskarriär?

Stänga ner, starta om.

Nej. Inget har hänt. Det är bara sådan som jag är. Så fort något känns som ett måste, stänger jag ner. Det är inget jag är stolt över men så funkar jag.
Att skriva ett inlägg om dagen kändes plötsligt som ett måste. Så då gjorde jag inte det.
Vi har en liknande situation här hemma. I helgen som var skulle vi åkt till Falun på en tripp men det vart tyvärr ingenting. Jag hade tillochmed packat väskan. Den väskan står fortfarande ouppackad. Här om dagen sa sambon åt mig att packa upp den. Han frågade inte lite försynt om jag inte kunde vara snäll att flytta på sakerna utan mer som ett uppmanande (till en 10åring).
-gå och plocka ihop kläderna som du dragit fram nu!
Jag kände pressen, stängde ner och helt enkelt lät den vara.
Jag ska om möjligt packa upp den senare, kanske. Om det inte är så att jag följer med min morbror och syster ner till mamma på fredag. Då kan jag bara låta den vara som där är.

Bästaste kompisarna!

Oskiljaktiga!

Morgonens scenario

Snöret vaknar strax innan åtta efter en hel natts sömn. Glad och munter. Hon kvittrar glatt i mörkret. Hon myser och gosar, delar ut rikligt med pussar och kramar till mamman, till kudden, till nappen, till mamman igen. 
Vi ligger så länge och väl. Till slut verkar det som om Snöret har ångrat sig lite och kommer på att hon nog vill sova en stund till.
 
När Snöret börjar sovknorra och sluter sina ögon hör jag en änglakör i bakgrunden.  Den sjunger så tjusigt och jag vet att detta är ett ögonblick som jag ska ta vara på länge. Morgonen då jag fick somna om igen.
Ni kan tro min lycka var total när även jag blundar och är på väg in i sömnens land.
 
Då ringer pappan...
Av alla dagar på året, av alla klockslag på dygnet ringer han och väcker oss när vi just somnat om. 
Både pappan och telefonen var billiga.

Peppar, peppar och åter en jävla massa peppar!

Jag har alltid vart en sån tjej som har haft konstant urinvägsinfektion. Så fort jag har badat, sjö eller hav eller klor = UVI, så fort jag har haft sex = UVI, så fort jag har haft mens = UVI and so on and on and on and on.... Det har gått så långt att jag fått penicillin i förebyggande syfte. Tills för cirka ett år sedan.
Jag hade Snöret i magen då. Jag och min syster var på väg till mamma då jag fick ruskigt ont i ryggen. Men att åka bil 25 mil kan väl vem som helst få ont utav. Vi åkte ner på fredagen och på lördagen hade det onda inte gått över, snarare tvärtom. Dessutom fick jag feber.
Resterande i familjen skrattade lite åt mig och sa att det var så det var att vara gravid.
Söndagen och hemfärden spenderades i tårar och när jag väl var hemma ringde vi 1177 som bokade en jourtid åt mig hos doktorn. De konstaterade att jag hade en njurbäckeninflammation och skickade mig på en gång till akuten. Där fick jag ligga med dropp i nån timme
UVI:n hade alltså gått upp till njurarna.
Jag måtte ha fått en ordentlig penicillinkur för jag har inte haft nån UVI sedan dess. Förens nu. Idag har jag blivit kall när jag suttit i en iskall bil. Och jag känner en otäck bekant känsla i kisseriet.

Först ska jag överdosera mig med tranbär. Sen hoppas jag att symptomen försvinner av sig själv.

Nedrans underliv att bråka när jag haft det så bra ett år!

Till hundarnas stora glädje

Snöret äter ordentligt till min stora glädje. Men det tar liksom aldrig stopp. Hon kan stoppa i sig hur mycket som helst. Trodde jag.

Nu vet jag vart maten tar vägen.

Ältar dåtid..

Jag får ta mig i kragen och börja leva i nutid.

När jag går in på nätet och ska beställa kläder till mig själv tittar jag efter kläder i min innan-jag-fick-barn-storlek. Tills jag kommer på mig själv och får något förödmjukat gå in och ändra varje litet plagg. Det slutar med att jag blir sur och skiter i kläderna och stänger ner sidan.
Plånboken är åtminstone glad.

Hells kitchen

Det är möjligt att jag brände omeletten. Kanske, lite.

Men brandvarnaren började åtminstone inte tjuta. Då är det ärbart.

Det kan även vara så att den var lite för salt. Men eftersom det inte syns på bilden så erkänner jag inte det.

Gordon Ramsey hade skrikit så att det sprutat saliv i hela ansiktet på mig.
Nej, han hade inte varit nöjd.

Men matens huvudsakliga uppgift är att ge energi och ja, jag blev mätt.
Mission complete!

Partners in crime

Idag matchar pappan och Snöret. Det ser nästan ut som om de skulle kunna sitta i fängelse med de där gråa myskläderna.

Med pappans ben och Snörets små klåfingriga fingrar har de säkert gjort en kupp ala Jönssonligan. Så det där med fängelset är inte helt orealistiskt.

Söta är de i allafall!

Ironiskt

Tittar på Nyhetsmorgon. Det sitter en kvinna och blir intervjuad angående gårdagens elle-gala. Hon har på sig pyjamas, rosa monstertofflor och duntäcke.

Nja, sakta i backarna

Okej Snöret. Det går framåt men nu går du lugna ner dig. Det ska dröja länge innan du får användning av bindor!!

Upp, upp och iväg

Snöret har fått sig en gå-vagn. Så nu dönar hon genom vardagsrummet gåendes. Om än lite hackigt och vingligt. Men framåt går det.

Hej då mamma. Nu behöver jag inte din höft längre. Nu tar jag mig fram ändå.

Ris och ros

Hos optikern idag vart jag diskriminerad. Vi kom dit, i MYCKET god tid. Så god att vi fick strosa runt bland glasögonen i över fyrtio minuter. De var lite sena också. Under tiden jag går där kommer en farbror in. Han säger till receptionen att han också är tidig, men endast tjugo minuter tidig. De säger åt honom att slå sig ner i fåtöljen och frågar samtidigt om han vill ha en kopp kaffe medan han väntar!?
Men Hallå! Jag vill också ha en kopp kaffe. Men jag fick alltså ingen.

-Förbannade receptionist, hoppas att du får könsvårtor i ansiktet!

Men själva optikern ska ha ros!
För er som inte gjort en synundersökning där de lyser i ögat på en så sitter optikern cirkus en decimeter ifrån ditt ansikte och tittar in i en manick som ser ut som en stor kikare.
Har man otur så har optikern ifråga fruktansvärd andedräkt. Fruktansvärd andedräkt är mycket otrevligt, speciellt en dm från ansiktet.
Men, optikern hade tänkt på det där för han stoppade in ett tuggummi i munnen precis innan undersökningen.

Jag gillar han!

Onödig stadstur

Vi ska åka in till stan i eftermiddag jag och Snöret. Jag ska göra en synundersökning och beställa nya linser. Kanske blir ett par glasögon med när jag ändå håller på. Vi får se. 

Men egentligen skulle jag gjort denna undersökningen igår. Vi åkte in i vääldigt god tid.

(Jag har kommit på att det där med att hitta parkering är lagen om all djävlighet. Åker man i god tid hittar man nästan alltid parkering på en gång. Aldrig någe krångel. Men skulle det vara så att man blir lite sen och ska försöka hitta parkering när man har bråttom..Det brukar resultera i att man sitter där och svär för att man missat sin tid på grund av parkeringsbrist.)
 

Alltså, vi åkte då in till stan igår, i god tid och hittade en parkering på en gång. När vi kommer in till optikern så är receptionisten så himla trevlig och meddelar att vi måste boka om tiden för att optikern är sjuk. 

Mutter, mutter, då hade jag ju inte behövt åka in till stan idag. Må det börja klia på ryggen precis där du inte når, receptionistjäkel. Mutter mutter. 


Får hoppas att optikern idag är frisk eller att de har ännu mer vänlighet i kroppen och ringer om jag inte kan komma idag heller. 
 

Gardinen i köket

Här kommer en bild, på mitt köksfönster, som jag lovat. Alltså gardinen.

Tjusigt!

Jag sammanfattar 2012

Under 2012 hände en del saker.

Den 31dec 2011 skrev jag som facebookstatus:

"Det känns som att 2012 kommer bli något alldeles speciellt. :P
Ett liv (?) ser världen för första gången och två andra förändras för alltid. :) 
Dessutom är det sommarOS :D 

För att fira årets slut och början på det nya åker jag till jobbet :) 

Gott nytt år!"




Visst blev det alldeles speciellt! 

Vi fick se Snöret via ultraljud första gången i januari. Såg redan då att det skulle bli en mini-mig. Hon hade min näsa. 
 
I februari tog jag min första körlektion. Jag var helt säker på att jag aldrig skulle få nå körkort. Men efter den körlektionen hittade jag ändå lite hopp om att det skulle gå vägen.
 
Jag gjorde ett test på vårdcentralen, ett diabetestest då jag fick dricka en sockerlösning och vila i två timmar, vilket visade mycket riktigt att jag fått diabetes, graviditetsdiabetes. Detta var i mars.
 
Så i april var det dags för uppkörning. På väg till uppkörningen, övningskörde jag en sista gång med min körskolelärare, var jag tvungen att tvärnita vid ett övergångsställe. Som tur var hände inget allvarligt men hjärtat slog nog tre slag extra. Jag klarade i vilket fall uppkörningen. 
 
I maj så bar jag ved, körde skottkärra med punktering, gick i högklackat, åkte skruttig bil på skruttig väg. Allt för att få Snöret att vilja titta ut. Jag till och med gick ut på krogen och javisst. Tre dagar efter var det dags. Den 28maj kommer alltid vara ett datum som förändrat mitt liv. 
 
Antagligen så borde vi stannat hemma och bara bebisgosat hela juni. Men varför liksom. Det var varmt och härligt. Sommar som den borde vara. Det var festival och min bästa kompis har pool. Jag och en två veckor gammal Snöre åkte på festival-förfest. 

I juli åkte vi till Falun för att hälsa på den nyblivna morfar'n och övrig släkt. På den veckan hann vi både med en liten krock i en rondell och tvärnit från 90km/h framför ett rådjur. Jag var på vippen nära att lämna tillbaka körkortet och aldrig sätta mig i bilen igen. Men bara nästan. Det gick bra med alla inblandade som tur var. 
 
Efter vi varit i Falun åkte vi 25mil nedåt i stället för att hälsa på den nyblivna mormor'n. I augusti fyller pappan år så vi firade honom a'la västkusten. Det vill säga vi åkte till Strömstad för att köpa en bil. Vi tappade bort varandra och min mobil dog. Jag fick anta att han hittade vägen tillbaka till min mamma så jag åkte hem utan honom. Han hittade hem till slut. 

Jag tränade för första gången på läääänge. Mammacore stod på agendan i september. Otränad som stryk. Det gjorde gött för själen!

November kom och  jag blev såå sugen på att börja plugga efter mammaledigheten. Så jag sökte med ljus och lykta efter utbildningar, kanske på distans så jag kunde tjuvstarta tillochmed. Jag hittade en del utbildningar som jag kan tänka mig att gå. Men för det så krävs det att jag läser upp en del ämnen. Jag hittade komvuxutbildning som jag ville gå. Ringde och fick till slut tag i dem men det enda de sa var att jag inte hade någon nytta utav den utbildningen. Hepp. Hittade ett naturvetenskapligt basår på universitetet. Får sikta på det. 
 
December började med bröllop. Min bästaste Sara-över-vägen var helt fantastisk vacker när hon och Lars gav löften till varandra. Jag fick vara tärna och jag tackar så otroligt för det. Något avis men bara lite. 
Jag blev 25 år gammal. Huvva. Vart tog de 25 åren vägen??

 
Ett mycket bra år! Ser med spänning fram emot vad som kan dölja sig i 2013.

Var det någon som funderade vart oktober tog vägen? Jag kom helt enkelt inte på något speciellt som hände då, så jag tog helt sonika bort den. 
 

Hej träningsvärken!

Jag vill inte ens gissa hur många kilo jag gick upp under december. Mycket god mat och bak. Dessutom väldigt mycket stillasittande också.
Men jag har inte stor motivation till att ta mig till gymmet. Gymmet får helt enkelt komma hem till mig.
Jag har satt ihop ett litet träningsprogram till mig själv. Jag kan fixa det även när Snöret är vaken så jag har absolut ingenting att skylla på.
Det innefattar åtta övningar.
•Benböj
•Utfall
• två varianter av kissande hunden
•sidoplanka
•bordet
•vanlig planka
•triceps dips

Tar en kvart, 20 minuter att genomföra. Passar den late!

Började igår och det bränner i låren på mig. Jag har sån träningsvärk att jag knappt kan stå.
Så en kan ju förstå vilket skick jag är i.

Spelar med tanterna i 70+ ligan.

Tiden går såå Sakta!

Nu går klockan så sakta att vi nästan går bakåt i tiden..

Gott nytt år!
God fortsättning!
God Jul
Glad påsk

Sambon är inne hos doktorn medan jag och Snöret sitter i väntrummet.
Snöret har somnat på min arm som nu värker av den statiska tyngden.
Det hjälper ju heller inte klockan att gå snabbare direkt.

Jubelvrål!!

 
Känslan som infinner sig efter man bestämt sig för att köra typ av femminutermetoden* och det funkar! 

 
VICTORY!
 
 

*Femminutersmetoden betyder i helt horribla ord att man lämnar ungen fem minuter i sängen, utan att plocka upp det skrikande barnet i syfte att få barnet att somna.
 
Fy vad hemskt det lät nu då. Usch vilken förskräcklig mamma jag är. Ida den förskräcklige
Fast till mitt försvar måste jag ändå säga att hon såg mig hela tiden och jag gick dit och la ner henne när hon ställt sig upp. Så helt lämnad till sitt eget öde var hon inte. 
 
Men nu sover det stackars barnet i alla fall. Förhoppningsvis vaknar hon lite mindre trött och gnällig än innan hon somnade.
 


Värme issues..

Sambon sa precis innan vi la oss att han sänkt värmen i huset. Vilket jag hatar därför att jag är en fryslort.
•Jag går för det mesta och fryser.
•Sover alltid med duntäcke, även på sommaren
•Att bada i sjön eller havet går fet-bort.

Så jag gillar absolut inte när karln ska fippla med värmen.
Men ironiskt nog tror jag att han gjorde fel för i natt var det så varmt i sovrummet att jag fick lov att slänga av mig täcket.
Det händer inte ofta!

Ståendes

Snöret är helt otrolig.
Idag hittade hon balansen i några sekunder och stod upp alldeles själv, utan att hålla sig i något.

Jag pratade i telefonen med min syster och stod och tittade på henne. Hon hade ställt sig mot pappan som låg på golvet. Helt plötsligt släppte hon taget och stod still.
Jag skrek rakt ut.
Min syster blev döv på ena örat och Snöret blev såklart rädd och ramlade.

SötSnöret!

Men kunde jag hålla mig eller?!

Det gick inte många minuter mellan gårdagens inlägg om boken och det faktum att jag gick in på nätet för att köpa den. Inte för att 137 kronor är någon stor summa att bråka om men har man snålt i kassan så har man. Äh, jag får helt enkelt skära ner på Sambons snusranson denna månad.
Inge snus till honom, massa snusk till henne. Sounds fair!
Jag kunde helt enkelt inte bärga mig. Dessutom, eftersom att jag bara laddar ner en e-bok till surfplattan fick jag den med en gång och kunde börja läsa. 
 
Men all den här läsningen har en baksida också. 
Snöret har bestämt sig för ett nytt klockslag att vakna på. Förr i världen hade jag lyxiga klockan nio att anpassa mig efter. Då bannemig kunde jag ligga och sträckläsa hela kvällen näst intill natten. 
Men alltså, ny väckningstid. S-J-U!
Nu går det inte längre att ligga till sena kvällen att läsa. Men eftersom snuskböckerna, som jag läser, är så bra är det något svårt att lägga ner den. 

För den som inhandlar kaffe till det här hushållet är det nog bäst att det finns kvar i kaffeburken när jag får lov att stiga upp klockan så-tidigt-att-det-nästan-är-olagligt. Annars får den se på annat!

Varför??

Att det ska vara så svårt att beställa pizza. En ögnar genom den där menyn, som innehåller miljarder olika pizzor, för att till sist bestämma sig för den en alltid beställer ändå.
Eller pizza och pizza.
Kababrulle utan pepperoni och svag kebabsås.
Det är standard, går alltid hem. Ena halvan äter man varm. Gott! Andra halvan äter man till kvällen, kall. Jättegott!!


Undrar om jag ska ta å infria det där nyårslöftet om att börja äta lite nyttigare....Nää...


50 nyanser av honom

Läst ut boken nu. OMG!!

För er som inte har någon vetskap om vilken sorts bok det handlar om kan jag säga att du hittar den inte på barnavdelningen, knappt på vuxenavdelningen heller.
Snarare på den där framåtlutande hyllan längst upp bland tidningarna på bensinmacken. Bland snusktidningarna.

Det är så jag blir generad bara jag tänker på det.
Den handlar alltså om två människor som utövar snusk med varandra.
Men den är liksom läsvärd ändå, även om man inte gillar snusk. Det är bara att man hoppar över just de 90% av boken.

Jag har egentligen inte råd att köpa nästa bok, det finns liksom fortsättning på snusket!!! Men jag är antagligen illa tvungen. Kan ju inte tänka på snusk otillfredsställt en månad.

Koli- rump

När jag var barn sjöng vi en sång på lekis. Den gick typ såhär;

Aa, rump rump rump
Aa, rump rump rump
Kolli, kolli, kolli
Rump, rump, rump

Om 'kolli' refererar till 'koli' som på latin betyder tjocktarm vet jag inte om sången är så himla barnvänlig. Barn är ju nog så intresserade av kiss och bajs som det är, utan tjocktarm.
Tror inte att föräldrar till barn i fem-sex års åldern tycker om att deras barn går till förskolan och sjunger sånger om tjocktarmen.

Aa, rump rump rump
Aa, rump rump rump
Tjocktarm tjocktarm,tjocktarm
Rump, rump, rump

Ta skydd!!

Ibland ska en vara glad att en har en bebis som måste ibland ta en paus och sova.
På nedervåningen befinner sig ett gäng. Det är en sammankomst av värsta slag.
Vi snackar barnkalas.
Ungar skriker, någon gråter tror jag mig höra. Ballonger smäller, tårtan ligger antagligen utsmetad på golvet, i soffan också om jag har otur.

Men Snöret behöver vila från kaoset..öh, kalaset.
Klart att jag som hennes mamma måste ta ansvaret att följa med henne...

Dagen

- Brakfrukost; ägg, juice, te, smörgås =gott

- Ikea; en utav mina småsystrar är här på besök hos mig. Hon hade aldrig varit på Ikea. Så vi åkte dit och tog en fika. Småtjafs fick följa med hem

-Småtjafs; 16 galgar, stekspade i plast, en ram och en sittpuff i form av en elefant

-sittpuff i form av en elefant; Jag fattade inte att jag bar köpte "skalet". Själva kudden/uppblåsbara piffen fick en köpa till separat. Så nu har vi en platt elefant i vardagsrummet.

-Kemilektion; Syster S aka Snuttan fick lära sig vad som händer om man lägger in ett kokt ägg i mikron. Det exploderar.
Dont try This at Home for Guds skull!!!

-Bytt gardiner; Ut med julgardinen och in med nya fräscha. Jag hade beställt gardiner från nätet och de kom idag. Tjusigt, sa Vargen. Bild kommer.

-Wördfjudat; Spelat wordfeud med syster. Vunnit och förlorat.

-Fjällbackamorden; åkte till Fjällbacka å mörd....
Nej, jag tittade på gårdagens avsnitt på nätet. Mycket roligt att titta på då jag är från byn bredvid.
Mycket realistiskt polisarbetet...nåja...

Multitaskande bebis!

Snöret kan göra fler saker samtidigt. Stå upp och dricka vatten samtidigt. Det är inte dåligt det inte.

Obotlig sjukdom

Jag har drabbats av sjukdom. Relativt vanligt tror jag bland småbarnsmorsor. Men om det finns bot på den är jag inte så säker på.

KISUB-syndromet tror jag bestämt den heter.

Sjukdomsbeskrivning:
Mamman (eller pappan) ligger i sin säng för att försöka sova medan bebisen ligger i sin egen och sover och snusar gott.
Mamman (eller pappan) ligger och vrider och vänder på sig för att försöka falla i sömn.
Ett ljud får mamman (eller pappan) att stelna till.
Där kommer det; bebisskriket.
Mamman (eller pappan) får behärska sig för att inte brista ut i ett 'Tjihoo'.
Mamman (eller pappan) stoppar försiktigt in nappen igen.
Bebisen somnar.
Mamman (eller pappan) tar för säkerhetsskull bebisen och lägger denne i sin säng. (Absolut endast för bebisen skull, blink, blink)
Mamman (eller pappan) somnar på en sekund tätt intill bebisen.

KISUB= Kan Inte Sova Utan Bebis

Ida dahlström utan Ö

idadahlstrm.blogg.se

RSS 2.0