Upp, upp och iväg

Snöret har fått sig en gå-vagn. Så nu dönar hon genom vardagsrummet gåendes. Om än lite hackigt och vingligt. Men framåt går det.

Hej då mamma. Nu behöver jag inte din höft längre. Nu tar jag mig fram ändå.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Ida dahlström utan Ö

idadahlstrm.blogg.se

RSS 2.0