Alltså vilket dygn vi har haft här hemma. Jag och min sambo har turats om att gå på vår enda toalett. Som tur var(?), drabbades jag av matförgiftningen lite tidigare än honom och kunde således springa varje timme på natten och han på dagen.
Jag kan villigt erkänna att jag tycker aldrig så synd om mig själv som när jag är magsjuk och matförgiftning var tillochmed några snäpp värre. Det har varit SÅ synd om oss och speciellt mig (såklart, dah!). Men att vara så här dålig är absolut ingenting att gnälla över. Så länge man inte har ett 11månadersSnöre som inte har någon som helst förståelse för att mamma och pappa är sjuka. Å andra sidan så är matförgiftning blandat med ett 11månadersSnöre inte heller något att gnälla över.. Så länge man inte är gravid också. Bebben därinne har bett tarmarna att hålla käften(Antar jag). Tarmarna därinne har liksom inte lyssnat på hen(Antar jag). Bebben därinne har då sparkat hejvilt inne i magen för att ge tarmarna på moppo(Antar jag). Tarmarna därinne har då låtit om än värre(Antar jag). Vi kan säga att det är som en ond spiral med arg bebbe som inte får sova och mammas matförgiftade stackars tarmar.  

Ont i magen, lite feber, en kräkning och flera ton skit senare får jag nog friskförklara mig själv. Jag drack till och med en MEGAGOD kopp kaffe i morse. Funderar på att göra en balja till nu.

Tänkte bjuda på en passande bild men jag tror att jag besparar er den...