Triumfen lyser i mitt ansikte! 
Snöret har i två dagar i rad lyckats somna i sin säng utan att morsan är närvarande. Snöret brukar annars vilja somna tätt, tätt intill sin mamma och endast då kan hon gå med på att sova i ett par minuter. Men alltså, helt själv.  Hon har bytt ut mig mot Ninen. Hennes gosekanin. Så nu ligger hon tätt, tätt intill Ninen. Gärna för mig! 

Jag tror att detta medförde en separationsångest i natt. För mamman alltså. Jag har nog vaknat minst tio gånger i natt och undrat vart Snöret är. (Även om hon mestadels sover i sin säng nattetid så vaknar hon oftast en gång och jag hämtar henne och lägger henne i våran säng). Yrvaket har jag satt mig upp för att leta efter henne i sängen, (Man kan hitta Snöret lite varsom i vår säng) tills jag kommit på att hon inte har vaknat ännu. Jag tillochmed tallade på Sambon vad i tron om att det var Snöret som lagt sig i fotändan. 
Hm, det här är nog nyttigt för mamman.