Helgen spenderade jag och Snöret hos mamma. Tur att det var så många mostrar och morbröder å mormor å moffe som ville pyssla om Snöret för jag var tvungen att sjukskriva mig, både som mamma och människa. Feber och en näsa full med snor. Så mycket snor att jag kunnat utfodra hela familjen. Men det var ingen som ville ha mitt snor.

När vi kom hem var det Snörets tur att bli sjuk. Inget snor som tur var men en förskräckligt massa feber.
Roligare har jag haft får jag säga. Att inte ha nån ork eller energi till ett friskt barn och inte ha nån ork eller energi till ett sjukt barn är två olika saker har jag fått erfara.
Jag är nu så trött att mitt namn har förvandlats till ett superlativ. Trött, Tröttare, Ida

Snöret är på bättringsvägen och jag får förhoppningsvis komma upp ur dvalan. Det ska bli skönt!