Ibland ska en vara glad att en har en bebis som måste ibland ta en paus och sova.
På nedervåningen befinner sig ett gäng. Det är en sammankomst av värsta slag.
Vi snackar barnkalas.
Ungar skriker, någon gråter tror jag mig höra. Ballonger smäller, tårtan ligger antagligen utsmetad på golvet, i soffan också om jag har otur.

Men Snöret behöver vila från kaoset..öh, kalaset.
Klart att jag som hennes mamma måste ta ansvaret att följa med henne...