Jag skulle vilja tacka Snöret allra ödmjukast för att hon sovit ordentligt om natten de första sex månaderna. Det var otroligt underbart, härligt och absolut nödvändigt. Det verkar som om vi nu har gått förbi det stadiet och har inriktat oss mer på nätter av gnäll. Både en å två å tre å sju gånger kan hon vakna och bara gnälla.

Men jag tar dessa nätter alla gånger hellre än för säg tre månader sedan.
Nu går det ändå att "talk her in" till att sova en stund till.

Nu skall jag säga godmorgon till kaffebryggaren // trött-småbarnsmamma