När jag kom hem i söndags stod den där i fönstret så stor och fin, amaryllisen. Den hade växt nära två dm och nu i natt så började den öppna sig litegrann och man kan skymta något som med all sannorlikhet kommer bli en röd, fin blomma. 
Yeey. Är oerhört stolt. Ja alltså den har ju inte varit så himla krånglig att odla. Men den har ju heller inte dött. Än.

"Man ska inte ropa Hej innan man nått över bäcken" - Mycket kan hända än. Den kan gå av, ruttna, törsta ihjäl, kidnappas av grannen, bli nerputtad av endera barn, hundar eller klumpig vuxen(läs: mig själv).

Jag ska hålla alla tummar och tår jag har för att den ska hinna slå ut innan det händer något obarmhärtigt med den.  
Amaryllisen.