Jag har ett litet dilemma som jag vet också kommer växa sig större i och med att magen blir större. 

Snöret är 11 månader gammal och sover således fortfarande i spjälsäng och kommer göra det också under hela graviditeten. Botten på sängen har flyttats ner längst ner så att hon inte kan få för sig att klättra ur sängen. 
Jag är inte så lång, blott 1,63 når jag. 
Tilläggas ska också att Snöret somnar alltid antingen i famnen på mig eller i våran säng och behöver då alltid lyftas ner i sin säng. 

Nu till dilemmat. Magen tar i kanten på sängen! Jag kommer inte riktigt ända ner i sängen med henne vilket resulterar i att jag måste släppa henne en liten liten bit ovanför. Självklart inte så att hon slår sig eller något sådant men landningen blir ju heller inte riktigt lika mjuk som för en månad sedan. En får se till att hon verkligen sover innan en släpper ner henne där. En liten duns gör så lätt att hon vaknar. Värre lär det också bli.

Jag har ett par förslag till en eventuell lösning. 

-Såga till en rundning på ena sidan av sängen så jag kan stoppa in magen där när jag böjer mig ner. nackdelen är då att ungen kan klättra ur på den sidan. 

- Ställa mina högsta klackar bredvid sängen så är det bara att kliva i dessa innan. Jag blir ju trots allt en decimeter längre. Men nackdelen är som så att det inte bara att kliva i ett par höga klackar. Speciellt inte med gravidsvullna fötter. Det krävs en del akrobatiska konster antagligen måste jag då lägga ner Snöret. Vart då?!? I hennes spjälsäng? 

 

-Ringa hem pappan varje gång. Hans jobb ligger ändå inte så långt härifrån, ett par kilometer.
Men jag är inte riktigt säker på att pappans chef skulle tycka det vore en praktisk lösning. Antagligen inte.

 

-Tillväxthormon. Det är min sista utväg. Kan ju bara hoppas att det bara är jag som tar åt mig av hormonet och inte bebben i magen. Jag skulle säga det vore högst opassande att klämma ut en tiokilosbebis med skäggväxt.